Vem är du om tio år?

Inlagt den 09. november 2008 kl. 10:07

Jag sitter på mitt rum och röker (det är en synd, men mitt rum är det enda heliga stället jag har kvar någonstans ever som inte är fullständigt exploaterat)
Mjölken är slut, så jag kan inte dricka något kaffe just nu. Jag har tagit ett glas coca cola istället. Skitäckligt.

Bakom dörren hörs min dotter ropa.
”Maaammaaaaa! Katterna har kissat på mina skor!”
”Ok Älskling, lägg dom i badkaret, så fixar jag det strax” svarar jag automatiskt.

Snart ska jag svepa morgonrocken hårdare om mig, ta på mig tofflorna och gå ut i lägenheten, möta dagen med allt vad det innebär. Jag ska rensa kattlåda och hänga tvätt, plocka in i diskmaskinen och dammsuga, samla ihop den massakrerade skräppåsen i köket som minsta katten busat med och jag ska orka, orka, orka.

Om fyra dagar fyller jag trettio. När jag var tjugo, nyförlovad med min dotters pappa och gick med stor stolt gravidmage - undrar vad jag hade sagt om någon hade ställt den klassiska frågan ”var ser du dig själv om tio år?” Antagligen hade jag förälskat svammlat om en villa någonstans i Göteborg (en med trädgård såklart), kanske ett barn till - för vi vill ju att barnet ska få ett syskon - och ett bra jobb, kanske som lärare, vem vet? Att han kommer bli något stort inom it-branschen, han, min älskling... det är är ju självklart! Och om tio år är vi givetvis gifta! Vi har ju förlovat oss - titta, här är ringarna!

Jag undrar vad jag hade sagt då om jag fick se in i framtiden hur mitt liv som trettioåring skulle komma att se ut. Frånskild, ensamstående enbarnsmor i en alltid lika kaotisk trerumslägenhet med tre vilda hankatter hemma i födelsestaden. Utan jobb, långtidssjukskriven pga psykisk ohälsa, inget körkort, inga avslutade utbildningar. För alltid märkt och ärrad, med utredningar och journaler the size of ett gäng telefonkataloger och flitigt återkommande i polisens register, dock alltid som offer - ej gärningsman.

Vad skulle jag sagt då? Nej, stopp? Rewind!
Gör om, gör rätt(?)

Det är för sent nu.

(och egentligen ångrar jag ju ingenting)

kommentera